Jag har nog spenderat halva det här året med att åka kors och tvärs genom landet för att kika på olika villor, stugor och herrgårdar. Det är jag och Mia som tycker att det bästa i livet är att åka på husvisningar. Det har blivit lite som en sport för oss båda och vi möttes faktiskt på ett forum för just husfantaster. Mia är utbildad inom byggnadsvård och jag inom design, så det är otroligt kul att kunna använda sina kunskaper ute på “fältet”, även om det bara är en hobby.
I helgen bar det av igen. Vi skulle åka till andra sidan regionen för att kolla på en riktig dyrgrip; ett riktigt designerhus med fönster i alla väderstreck och precis sådär lagom avlägset. Det stod färdigt för bara någon månad sedan och jag tror knappt att någon hunnit bo där ens.
Visningen var på eftermiddagen och vi var ute i god tid med tanke på snöovädret och att det blir mörkt så snabbt. Just när vi tagit av från huvudleden och påbörjat vår resa in bland slingriga grusvägar så sprang ett livrätt rådjur ut från buskagen. Och precis sådär som man ser på film så stod den alldeles fastfrusen mitt i körbanan. Det var en hårsmån från en kollision men jag lyckades parera, och med högra hjulparet ute i vägrenen mäktade vi med att köra runt djuret på höger sida. Vi åkte några hundra meter till innan vi körde in till kanten för att hämta andan.
Hade jag inte, på rent infall, monterat på två nya extraljus för bara ett par veckor sedan så vet jag inte hur den här historien hade gått faktiskt. Det var ju just mitt bristfälliga helljus som tvingade mig att se över belysningen på bilen. Där och då var jag otroligt tacksam för att jag gjort just så, för det finns inte en chans att jag hade upptäckt rådjuret med mina originallyktor.
